Från ett dunkelt tomt kontor hörs ett ljud. Rummet är stökigt och sönderslagna föremål ligger spridda runt på golvet. Ljudet kommer från en mobiltelefon liggande på skrivbordet men ägaren syns inte till. Signalerna stegrar sig som ett gällt skri i det tomma rummet, ett skri som bara timmarna innan hördes inombords hos ägaren. Telefonen slutar tvärt. Ännu en gång sänker sig tystnaden.
Huvudet dunkade som om någon slog på det med hammare. Sakta öppnade jag ögonen och vande mig snabbt vid det skumma ljuset i rummet. Väggarna var gjorda av något slags papper eller tyg för vart jag än tittade så såg jag siluetter av sittande av människor runt om mig. Det fanns inga dörrar eller fönster men i taket fanns det en lucka där jag troligtvis hade blivit nedsläppt.
Mumlandet som hördes tystnade när jag försökt resa mig upp. En av skuggorna reste sig även den. Det var svårt att urskönja om det var en man eller kvinna då den hade en kåpa över huvudet och en vid mantel om kroppen. På sättet personen rörde sig och hur alla andra hade tystnat helt då den reste sig upp drog jag slutsatsen att detta var någon speciell, någon med makt. Personen gick fram helt och hållet till väggen och började prata.
”Vi kräver att ni upphör med det ni gör, ni vet inte vad ni har gett er in på.”
Jag hade rest mig i sittande ställning och förde sakta och omärkbart ner handen mot min stövel. Personens röst var neutral på alla sätt, fortfarande visste jag inte om den var man eller kvinna.
”Vi har fått ett uppdrag och vi kommer att slutföra det och vi kommer inte att ändra på våra planer bara för ni ber oss att sluta.”
Personen fnös ”Vi ber er inte, vi kräver att ni genast upphör! Även fast ni inte vet vilka de som skickat meddelandet är så tar ni an det ändå, en sådan sak ensam borde få er att bli misstänksamma.”
Äntligen hittade jag vad jag letade efter ”De flesta av våra klienter vill vara hemliga.”
”Ta detta som en varning och sluta, annars kommer oanade saker hända i er närhet, saker som ni inte kommer att kunna råda över.” Personen vände sig om för att gå.
Jag flög upp från min sittplats och drog från stöveln min NAA mini revolver, med justeringar efter egen smak (gamla och även klassiska vapen har alltid varit en av mina största passioner medan Y är mer intresserad av åtminstone skjutvapen av den modernare sorten). ”Stå still” ropade jag. Jag visste at jag tog en stor risk men ibland var man tvungen att försöka. Chansen att de andra siluetterna runt rummet hade vapen var stor men om jag nu hotade med att skjuta denna ledare eller vad det var kanske de skulle tveka.
Plötsligt så släcktes ljuset. Ett högt dån hördes som en stor port av metall öppnades, minuten efter det blev det ljust igen. Jag var ensam kvar.
Det var inte svårt att komma ut från byggnaden, väggarna i rummet jag var i var bara att riva ner. Det visade sig att jag var i en lagerbyggnad av något slag, men det var ingen tid att förlora. Jag kunde inte hitta några spår av dem som varit där så istället skyndade jag mig tillbaka till mitt kontor i xxx corporation byggnaden för att kontakta Y så vi kunde planera vad som skulle göras härnäst.
Agent I
Huvudet dunkade som om någon slog på det med hammare. Sakta öppnade jag ögonen och vande mig snabbt vid det skumma ljuset i rummet. Väggarna var gjorda av något slags papper eller tyg för vart jag än tittade så såg jag siluetter av sittande av människor runt om mig. Det fanns inga dörrar eller fönster men i taket fanns det en lucka där jag troligtvis hade blivit nedsläppt.
Mumlandet som hördes tystnade när jag försökt resa mig upp. En av skuggorna reste sig även den. Det var svårt att urskönja om det var en man eller kvinna då den hade en kåpa över huvudet och en vid mantel om kroppen. På sättet personen rörde sig och hur alla andra hade tystnat helt då den reste sig upp drog jag slutsatsen att detta var någon speciell, någon med makt. Personen gick fram helt och hållet till väggen och började prata.
”Vi kräver att ni upphör med det ni gör, ni vet inte vad ni har gett er in på.”
Jag hade rest mig i sittande ställning och förde sakta och omärkbart ner handen mot min stövel. Personens röst var neutral på alla sätt, fortfarande visste jag inte om den var man eller kvinna.
”Vi har fått ett uppdrag och vi kommer att slutföra det och vi kommer inte att ändra på våra planer bara för ni ber oss att sluta.”
Personen fnös ”Vi ber er inte, vi kräver att ni genast upphör! Även fast ni inte vet vilka de som skickat meddelandet är så tar ni an det ändå, en sådan sak ensam borde få er att bli misstänksamma.”
Äntligen hittade jag vad jag letade efter ”De flesta av våra klienter vill vara hemliga.”
”Ta detta som en varning och sluta, annars kommer oanade saker hända i er närhet, saker som ni inte kommer att kunna råda över.” Personen vände sig om för att gå.
Jag flög upp från min sittplats och drog från stöveln min NAA mini revolver, med justeringar efter egen smak (gamla och även klassiska vapen har alltid varit en av mina största passioner medan Y är mer intresserad av åtminstone skjutvapen av den modernare sorten). ”Stå still” ropade jag. Jag visste at jag tog en stor risk men ibland var man tvungen att försöka. Chansen att de andra siluetterna runt rummet hade vapen var stor men om jag nu hotade med att skjuta denna ledare eller vad det var kanske de skulle tveka.
Plötsligt så släcktes ljuset. Ett högt dån hördes som en stor port av metall öppnades, minuten efter det blev det ljust igen. Jag var ensam kvar.
Det var inte svårt att komma ut från byggnaden, väggarna i rummet jag var i var bara att riva ner. Det visade sig att jag var i en lagerbyggnad av något slag, men det var ingen tid att förlora. Jag kunde inte hitta några spår av dem som varit där så istället skyndade jag mig tillbaka till mitt kontor i xxx corporation byggnaden för att kontakta Y så vi kunde planera vad som skulle göras härnäst.
Agent I
