Uäh, idag har jag varit i Linköping i cirkus nio timmar bara för att shoppa saker till Skottland (ja det är Skottland inte Nordirland, det blev lite missuppfattningar någonstans på vägen). Men jag har hittat det mesta jag behöver men dock ingen tjock, varm och snygg cardigan eller ett par finskor a.k.a. röda pumps (med inte för hög klack). Först gick jag några timmar med ömma moderna min för att senare träffa Sanna och ta en tur ut till Tornby och lite senare än det träffa Elisabeth.

Fyyy vad trött man kan bli av att bara handla lite, och att jag är förkyld har säkert inget med saken att göra. Ja det är så det är, bara dagarna innan resan börjar går jag och drar på mig en helt enkelt bläkig sjukdom som avskys av alla människor världen över. Ja förkylning är det värsta som finns. Man mår aldrig tillräckligt bra för att göra sitt bästa och jobba ordentligt men heller aldrig tillräckligt dåligt för att stanna hemma och sjukskriva sig. Fast jag tror att jag har hallucinerat ett par gånger idag så kanhända är det lite allvarligt.
Men mina planer nu är att smitta ner alla på jobbet för att senare kunna komma åt en bättre post som, tja, hotellmanager eller något liknande. Och de kommer att vara like ”You’re sick man go home” och då kommer friska nötkärnan jag själv att säga ”No you’re sick dawg! IT’S YOU WHO’RE SICK I FREAKIN’ TELL YA WHAAAAA” sen helt plötsligt blir allt svart och tyst förutom rösterna i huvudet mitt.

Och så fick man (jag!) hem sin nya laptop idag också med 1GB extra RAM och en (tyvärr) 17” skärm… wooosh så kul, måste bara re-charga den först innan den går att använda. Det är lite sjukt egentligen att min laptop är på nästan alla sätt och vis bättre än min kärt hatade stationära dator, t.o.m grafikkortet är bättre. And it shall be named… jag vet faktiskt inte än måste hitta på något.

Tuaisceart na hÉireann

Och så har vi tillslut efter mycket möda fått jobb högt upp i Nordirland, i Portrush närmare bestämt. Checka out the hotel -->Adelphi<--. Det verkar vara ett bra ställe och de använder egna uniformer, vilket jag anser är synnerligen roligt. Hoppas vi får ett fint rum. Tack o lov så behöver vi inte dela med andra (bara med varandra) och har då även ett eget badrum. Det blir till att jobba 45 timmar för 250£ i veckan med husrum och mat, mycket bra ordnat. Har tänkt att mitt nästa mål blir att inte jobba något alls för samma lön. Vi åker på söndag men beställer biljetterna troligtvis idag… wei… spännande. Det är så mycket att ordna och jag hoppas verkligen att min dator hinner komma innan avfärd. Måste även klippa mig och ska shoppa kläder och tingestar att ta med.

Igår hade Steffi sin födelsedagsfest och den var rolig. I början var det väl lite sådär eftersom man knappt kände någon men det blev bättre och trevligare ju senare det blev. Idag däremot är jag dödens trött eftersom jag endast sov fyra timmar, låg och tänkte på min nya dator hela natten vilket höll mig vaken i drygt tre timmar, ah, the little wonders of the human mind.

Quis separabit?

Ay!

Två svar inom tio timmar efter vi har skickat in våra jobbansökningar, not bad, not bad at all! Ett i Skotland och det andra i/på Nordirland. Båda erbjuder husrum och tre mål mat om dagen men lönen...hmmm...tja den kan gärna höjas med några hundra pund.

Haha, i brevet vi skickade till de i Nordirland råkade vi skriva att vi gärna ville jobba i Skotland, de svarade med Dear Sanna and Matilda,Thank you for your email but we are actually in Northern Ireland not Scotland. Heh, det var lite... penibelt.

Hoppas vi får svar från det där vi skickade till Qatar, en stad eller del i Mellanöstern.

Fear my cupcakes

Sådär ja, då har jag precis(om nu precis har en radie som sträcker sig inom en timme) gjort klart mina äpplemuffins. De blev rosa och gröna, goda och sköna, eller de blev goda enligt föräldrarna mina då jag som oftast inte äter det jag själv har bakat inom ett halvt dygn från och med då de blev färdiga.
Förutom originalmuffinsen så ser de med glasyr rätt så osmakliga ut eller hur. Eh whateva, jag är glasyrberoende när det gäller att baka fast jag måste erkänna att glasyr i sig inte smakar något vidare.

Som oftast brukar jag skriva om något annat också och det ska jag även denna gång. När det gäller datorspel så är jag mest inne på RPG, ni vet Neverwinter Nights, Oblivion (<---- GYAAAAA!) WoW (okej det har jag inte spelat) och så vidare MEN jag har funnit mig ett annat spel som jag vill spela. Det kom ut hösten 2005 (tror jag) så det är inte jättenytt. Spelet benämns vid namnet F.E.A.R och påminner till viss del om Half-Life… Ahh jag spelade Half-life 1 för några månader sedan… åh de minnena som kom tillbaka från när det kom ut… I alla fall, jag har endast sett trailern till det och spelet verkar riktigt läskigt (duh!) med en spöklik flicka som kommer och skrämmer en. Barn alltså, rent allmänt, i sådana spel (eller filmer) är det läskigaste. Speciellt om de är flickor, har långt mörkt hår och är döda.

So long så länge

Lappetoppe

Har spenderat dagen med att försöka finna mig en relativt bra laptop att ta med till Skotland. Datorn ska ha ett dugligt pris (absolut inte över 10 000:-) minst 1 GB RAM, bra processor (har hört att Intel är bättre än AMD så jag tänker Intel Core 2 Duo) hdd helst över 100GB, WLAN och sen annat småttplock. Visserligen vill jag spela åtminstone lite på den men det kommer nog inte att bli det primära användningssättet så grafikkortet kommer inte att vara så viktigt inte heller ljudet. Och så ska den självklart inte väga för mycket, den ska ju ändå tas med och jag kommer att ha endast ett begränsat antal kilo.
Min budget låg från början på 7000 – 8000 men det var innan jag hörde det där om Intel vs. AMD (frågan är, ska man bry sig?) så nu har jag höjt den med några k.
Så jag fann i alla fall en dator, genom pricerunner, att beställa från Dustin Home, 8995 + 49 kr frakt, men den har en 17” skärm (alltså stor för en laptop) och väger cirkus 3,5kg, fast den har en DVD brännare och det är ett plus. Ett annat plus är att den är en HP och har på så sätt längre batteritid.
Om jag hade tid, tillräcklig kunskap och annat blahablaha så skulle jag försöka sätta ihop en själv fast innan jag börjar bygga en laptop så ska jag försöka mig på en stationär, det känns på något sätt… säkrare.

Ahhhh, jag får ta och fråga någon istället om datorn jag fann är något vidare. Håhåhå vad omständligt allt kan vara men fy vad glad jag kommer att bli när den (vilken det nu blir) anländer.

Tjosan tjohej, undra vad jag ska ge den för namn.

Idag så har jag umgåtts med Natta. Vi har fikat och sett på en skräckfilm som handlar om några ungdomar (ta-da) som får tag i ett tv-spel och om man dör i spelet så dör man likadant i verkliga livet. Nej den var inte särskilt bra eller läskig men tanken var kanske inte så dum. Flera skräckfilmer har börjat använda sig av modernare saker nu förtiden t.ex. The ring, One missed call etc.
Jag har även träffat min brorson som jag inte har sett på tre veckor, han har lärt sig krypa. Något annat bra är att min syster har tagit hem massor av te och choklad från sitt jobb, wohow, så dagen har varit relativt bra i alla fall.

Igår när jag kollade på min påse med Läkerol så såg jag att de halstabletterna innehåller aspartam. När jag kollade på påsen med Extra-tuggummin (ni vet de med örter i) så såg jag att även de innehåller aspartam, likaså V6 och Stimorol så nu ska jag sluta tugga sockerfria tuggummin tills det kommer några med annat (förhoppningsvis ofarligare) sötningsmedel. Tur är väl det att jag aldrig brukar dricka light-läsker även om nu Coca-Colaföretaget har börjat med annat sött i dryckerna än aspartam. Vet ni hur många försöksråttor som har fått hjärncancer av det ämnet egentligen? Vet ni det? Nej just det, men det är säker några i alla fall.

Jag säger då det, hellre socker än cancer

kanhända oroar jag mig larvigt mycket

Whatever!

Jan Ken Pon

I helgen när jag och Sanna var uppe i Nyköping för att hälsa på Elisabeth och Johan (mycket roligt och trevligt var det) så kom vi någon gång in på en diskussion rörande den gamla leken papper, sten eller sax/sten, sax, påse. Samtalet varade inte längre än två minuter och är säkerligen inget man egentligen går och tänker på, tja, om man nu inte är jag förstås. Så i alla fall, jag säger ”Papper, sten eller sax” medan de andra tre säger ”Sten, sax, påse” och då är det inte mer än rätt att man (och med man så menar jag kvinna och med kvinna menar jag mig själv) börjar undra vilket som är rätt. Det förstnämnda, mitt sätt, låter äldre då man använder sig av papper och den ramsan används även på engelska, sen har det en bättre rytm också. Den sistnämnda, deras sätt, går fortare och säga och rörelserna får ett bättre flyt när man gör dem i den ordningen men ändå känns den på något sätt nyare. Men jag blev ändå mycket konfunderad och gick och frågade min familj. Mina två syskon säger ramsan på mitt sätt medan mina föräldrar på det andra sättet alltså borde sättet nummer två vara äldre. Och för att styrka det så har jag även hört lågstadiebarn använda sig av papper istället för påse.
Varför jag går runt och tänker på en sådan sak är inte för att jag har för lite att tänka på utan för att jag är mycket bra på att tänka på onödiga saker, men troligtvis lär man sig något av det också.

Men för att komma in på annat rörande mitt privatliv (ja sådant som man ska lägga upp på en blogg) så har jag märkt att mina matvanor har ändrats mycket på senaste tiden. Kanhända är det på grund av min oregelbundna (men den börjar bli regelbunden) dygnsrytm. Vaknar 14:00 somnar runt 06:00. Så det största målet jag äter på en dag är den så kallade frukosten, sen kan det hända att jag tar någon frukt eller macka någon gång. Jag blir helt enkelt inte hungrig så mer behövs inte. Fast det är rätt så häftigt, det känns verkligen att jag inte har någon energi, att jag blir dåsig, trött och lite snurrig (well inget ovanligt där) det är på sätt och vis intressant att experimentera med sig själv. Fast jag är lite rädd för att jag ska gå ner i vikt och det vill jag faktiskt inte göra.
Jag undrar bara hur jag ska klara mig från den dagen jag bor själv. Förhoppningsvis har jag bättre och mer regelbundna tider då.