Alla människor har någon slags psykisk störning oavsett om den är stor eller liten, visst är det så? Jag vet åtminstone en person som har näst intill extrema tvångstankar, någon som har haft en djup depression och när jag var liten hade jag en vän som jag faktiskt tror var mytoman. Det är svårt att veta skillnaden mellan när det klassas som något psykiskt fel eller att personen bara vill ha uppmärksamhet.
Jag vet inte om det klassas som något sådant men jag har tendensen att le (och då menar jag flina) i de mest opassande situationerna t.ex. om någon gör illa sig, beskyller mig för något and so on. Jag vet inte hur många gånger min syster har blivit sur på mig på grund av det men tack o lov brukar min mamma som oftast vara i närheten och ge den enkla förklaringen ”men hon är sån.”

Det var en fin dag på Ekenäs idag. Fint väder, fina riddare/väpnare och fint sällskap. Maten var kanhända inte särskilt fin men god var den likväl. Just nu sitter jag dock här och skriver med fönstret öppet och kvällsdoften som fläktar in doftar underbart och gör mig både glad och ledsen och väldigt nostalgisk men har ingen aning om varför. Det luktar fuktigt och asfalt, det doftar sommar och natt.

Vet ni vad. Om jag hade mycket pengar och tillräckligt bra skills så skulle jag göra en chokladklänning, vad kul det skulle vara. Tänk bara att först kunna använda den och sedan äta upp den… mmm… gudars vad hungrig jag är.

Negativ parantes-dagen

Otroligt, vi har bott ihop, delat säng (och täcke) men aldrig förut har vi haft en dejt. Eftersom någon gång ska bli den första så blev det en tripp till Göteborg igår.
En fin dag blev det. Solen sken (nästan) fåglarna kvittrade (inte) och de ljumma havsvindarna fläktade (stormaktigt). Det var lite oturligt att vi inte fann någon second-hand men de andra affärerna där dög gott och väl (om man har mera pengar än vi).
Det måste väl sägas att the actual date inte började fören inne på Liseberg. Där var det en underbar stämning med folk som gick omkring (med sina orätt förtjänade vinster) Darin som sjöng (i en timme för länge) och de otroligt charmiga matställena (ja endast McDonalds slår Burger King). Alla karuseller vi åkte var roliga (båda två) och det var även roligt att spela på hjulen (speciellt den gången man vann).
Dejten kan man väl säga avslutades vid dansbanan då Sanna sa att jag inte skulle få hennes telefonnummer och jag nämnde för henne att hon inte skulle få följa med mig hem. Nöjda och glada återgick vi till att endast vara vänner. Vi vandrade runt lite till med de obligatoriska nöjesparksklubborna i högsta hugg och satte oss på en bänk och studerade människorna som fortfarande gick omkring med sina vinster (som de mutat till sig). Färden styrdes senare hemåt med en buss och en glad chaufför (han skulle säker snart sluta sitt pass för dagen). Det bestämdes att nästa gång blir det Stockholm (till ett billigt pris) för där hittar vi (relativt) bra i alla fall.

Mr. Biff och herr Biljard till frukost

Okej, det är bevisat, man ska inte läsa tidningen vid frukosten om man vill behålla aptiten. När man påträffar en sådan här bild blir det besvärligt att inta mer föda.
Kanhända hade min förlorade aptit något att göra med det otroligt söta fullkornsbrödet jag åt men bilden fördärvade åtminstone min mentala frukost (och med den meningen kan man lista ut i vilken gymnasieskola jag gick).

Halva gårdagen höll jag på att redigera ljudfiler, som jag själv spelat in, i Adobe Audition och det var relativt roligt faktiskt. Förvisso, ingen kommer aldrig någonsin att få höra dem men jag hade i alla fall roligt. Tänk bara, om ett år när jag lyssnar på dem igen så kommer jag antingen tänka ”Vad dålig jag var då på det programmet, jag är mycket bättre nu” eller ”Ah just det, det programmet finns ju, det hade jag helt glömt bort” och om jag känner mig själv rätt så är det mest sannolika alternativet det senare.

To take a stroll

Igår fyllde min farfar 80, tänk vad gamla de alla har blivit nu. Min pappa och jag åkte till Börsebo för att fira honom, det är allt skönt att komma ut på landet emellanåt. Jag fick en kommentar om min jeanskjol, typiskt honom och många andra gamlingar för den delen, de borde komma ut mer.
Eftersom jag har en relativt stor släkt och knappt känner hälften av dem som var inbjudna så beslutade jag mig för att ta en promenad på landsvägen och i skogen. Traskade runt där och klättrade upp för varje hög klippa som stod att finna. Att gå i skogen är allt skönt och i synnerhet om man går sin egen väg och inte följer stigar. Kom ut på en underbar maskrosäng med hundratals brummande humlor. Såg ett skelett, det var från något slags vasstandat djur. Fann dock inga kadaver men såg fåglar som flög och fiskar som simmade. Gick tillbaka till gården och satte mig vid bryggan för att sortera och binda blommorna jag plockat. Ett tag senare stannade en bil på vägen, det var pappa, han hade tydligen letat efter mig i en timme. Jag hade faktiskt inte sagt åt honom att jag skulle ta en promenad så han hade blivit lite oroligt när han märkt att jag var borta. Då jag inte heller hade någon klocka med mig kunde jag inte heller veta hur länge jag varit borta, två timmar visade det sig.

Vi åkte hem men stannade längs vägkanten för att plocka liljekonvaljerna (jo, även far min) som växte där. Liljekonvalj är min favoritblomma näst efter viol, de luktar något otroligt ljuvligt. Har nu en liten knippa av dem i mitt rum.

Nej nu blir jag irriterad. Hade just hållit på med tre bilder i Photoshop på min andra dator och sparade dem men nu när jag skulle öppna dem igen så var de försvunna.

Min (igår fyllda) ettåriga brorson skulle idag ta sig upp för trappan och vad tänker jag då om inte: "Så bra, nu kommer hans athletic skills öka"

Det hände idag och i söndags och jag har mina aningar om att det har hållit på i årtionden och kommer att fortsätta ett bra tag till.
Om man kikar in i alla bilar som far förbi så ser man att större delen av dem endast har en passagerare ibland två och vid sällsynta tidpunkter flera. Det finns två ord dessa människor bör lära sig: samåkning och kollektivtrafik (jag skulle även vilja säga miljöbil men kanhända är det i dyraste laget). När man sitter på bussen så är det sällan det är fullt men när det väl är det så är det oftast fullt med ungdomar under 18-20 eftersom de ännu inte har tagit körkort eller äldre människor som kanhända valt att sluta köra bil. Det har kommit några idéer nu här i Östergötland om att låta landsortstrafiken bli gratis och har för mig om att den ska provas i några orter. Mycket bra initiativ måste jag säga och om detta nu blir verkligt så finns det inte många som kan skylla på att inte använda sig av kollektivtrafiken.
Förvisso, idag åkte jag bil in till Linköping, endast jag och min ömma moder med tanken att vi skulle hämta upp systern min men så blev det dock inte och fast jag vet att en orätt inte rättfärdigar en annan så känner jag ändå för att gnälla, och jag föreslog faktiskt att vi skulle ta bussen.

Jag köpte två växter till mitt sovrum, Pilea Depressa är deras latinska namn. Jag hoppas verkligen att de överlever, murgrönan min dog. Paradisträden i mitt andra rum är det full fart på, de lever och har sig. Nu längtar jag efter att få plantera lite saker i trädgården. I år hoppas jag verkligen att vi kan köpa oss ett japanskt körsbärsträd.