Jag ska berätta vad som är det värsta med att bo i ett litet samhälle. Det är att allt som händer här blir på något sätt personligt, man har som oftast någon slags ihopkoppling med människor, platser och så vidare.
För bara några dagar sedan så dog en person, självmord troligtvis och han hade försökt förut. Mina föräldrar berättade det för mig igår och det berörde mig verkligen. När jag gick på dagis så kommer jag ihåg att jag brukade leka med hans lillasyster, min syster gick i grundskolan med honom så han är endast två år äldre än jag.
När de berättade det så kom det en rädsla över mig som jag aldrig känt förut, kall, stel och helt grå, en rädsla för att dö tidigt och för att andra ska välja att dö. Just det att han var så ung och själv valde att dö gör mig väldigt rädd. Jag blir väldigt ledsen bara av att tänka på det, på honom och att det på något sätt är så nära en själv.
Jag har aldrig varit rädd för döden, dör man så dör man, men nu känner jag att den är lite skrämmande trots allt.

Kära Gud

Då jag erhöll en synnerligen anspråkslös kvantitet av det jag åstundade av din yngre men prominenta broder jultomten då julen anlände ämnar jag nu inför min födelsedag dagen efter idag be till högre makter, närmare bestämt Dig.

Kanhända var jag aningen girig förra gången men då dagen som inom kort är kommen är en mycket speciell dag för mig allena (och återstoden) så hyser jag hopp om att Du icke misstycker att jag är detsamma ännu en gång. Trotsallt så är det Du som har förärat oss födelsen och dagen då vi celebrerar den; således är det Ditt ansvar att ta hand om oss denna enstaka dag om året. Fick icke din enda avkomma både uppvaktning och gåvor (kostsamma sådana) då han föddes? Skall icke då vi, Dina barn på jorden Du skapat, bli behandlade på samma sätt?

Ännu en gång skickar jag ut mina anspråkslösa önskemål på gåvor jag åstundar.

¤Det säges att penningar får jorden att gå runt. Jag är en del av världen och även jag fordrar bränsle för att gå. Men då jag endast är ett litet parti av världen nöjer jag mig med en del av drivmedlet.

¤Låt mina nära och kära få det bra. Detta är något som vi alla kommer tjänar på; jag kommer få en behaglig tid framöver och Du behöver icke oroa dig över dessa individer ett tag.

¤Envar uppskattar överraskningar så jag föreslår synnerligen subtilt att du ger mig en sådan så länge den är angenäm. Hellre än allt annat vill jag att denna ska vara personlig då dylika gåvor är mäkta uppskattade av en sådan som jag.

¤Vart än jag far hädan, låt hösten där vara lika vacker som den i fäderneslandet mitt.

¤Och för att visa Dig att jag icke är så girig som Du tror så kan Du väl göra så att det slutligen blir fredstid i kosmos.

Jag tackar Dig på förhand och ger löfte om att återkomma närmare juletiden.
Matilda

Likeable London

Ska snart åka in till centrum and do some shopping. Tyvärr är det ingen som kan följa med så jag är lite orolig att det kommer bli väldigt mycket provande och tittande och handlande. Det blir lätt det när jag är själv.

Imorgon är det dags för hemfärd men innan dess så ska jag vara hårmodell för Sassoon Salon i Whitleys, London. När vi var på Top Shop igår kväll så kom en man, och i hans följe en kvinna, fram till mig och frågade om jag ville vara modell. Först tyckte jag att han ska handmodell men inte då, det var för hår. Så klockan ett imorgon, hoppas att jag hinner med flyget hem bara.

Ikväll ska vi ut och äta, det ska bli trevligt att träffa Malin och Limas vänner som de eventuellt bjuder med.

Jag gillar verkligen London!

Londonvisiten

Jag är nu i England och bor hos min syster i Upton Park, zon 3 i London. Hon jobbar på en restaurang i zon 1 med sin nyfunna vän Lima.

Dag 1: Så då kom jag hit vid elva på dagen och hade då inte hade sovit på 36h. Så jag sov ett tag, ända tills klockan slog sex. Malin var fortfarande på jobbet, jag satt vid datorn som jag så klart har tagit med mig och somnade igen vid tio. En sådan händelserik dag!

Dag 2: Malin skulle inte börja förens fyra så vi hade lite tid att hitta på något. Vi gick runt i området hon bor, Upton Park, och kollade på alla lustiga småaffärer, ett trevligt och säkert ställe tydligen.
På kvällen åkte jag och Lima till deras jobb för att hämta upp Malin, vi skulle nämligen go clubbing. Även om jag personligen skulle ha velat gå till rockklubben KoKo så var inte super posha Tigertiger (även om jag trodde att den hette Tagliatelle först gången Lima sa namnet) helt fel heller. De har tre, fyra dansgolv och ett av dem spelar endast 60- 70- 80-talsmusik. Men tyvärr var Malin trött, vilket var helt förståeligt, så det blev inte allt för mycket dansande av.
När vi åkte hem så tog vi varsina hamburgare á la McDonalds och satte oss på nattbussen. Och här kommer nattens bästa kommentar: Jag råkar sätta lite cola i vrångstrupen och just då kommer Malin ihåg att en kund på restaurangen satte i halsen ”Jag släppte allt jag höll på med för att försöka hjälpa till men visste inte vad jag skulle göra men en annan gjorde som tur var Heineken-manövern på honom…” vi kollar på henne och säger ”Eh, det heter Heimlich-manövern.” Någon som har jobbat för mycket i baren tror jag.

Dag 3: En hel dag ledigt har de båda, dock gick vi och lade oss sent samma morgon och gick då som bekant upp sent, närmare bestämt vid halv två. Idag var det dags att åka lite tunnelbana till ställen och ett av de ställen heter Camden Town, jag var där förra året också. Det är här det alternativa folket finns blandat med alla andra. Affärerna här säljer nära inpå alla stilar; Punk, Goth, Emo, Indie, Trans, Pop, Retro och säkerligen många mer (och för de som säger att stil inte går att köpas, well, här kan man det). Förra året var det mest kläderna jag tittade på men det finns en hel avdelning för bara antikviteter och möbler. Någon sålde bara möbler och tingestar från 60-talet, ah, det var en frid för både öga och själ. Dock köptes inget förutom lite mat från ett stånd.

Dag 4: Det är idag det. Malin är på jobbet så jag sitter här och gör inget speciellt men efter hon har slutat så ska vi gå i affärer på Oxford Street och gå ut och äta. Hon vill även gå på en teater eller musikal men det kanske blir imorgon.

Tjolahej

Fearless

Det jobbiga med att vara ensam i ett stort (för att inte glömma mörkt och gammalt) hus är att jag blir helt paranoid. När jag sätter in ett glas i skåpet i finrummet hör jag helt plötsligt ett ljud bakom mig, det lät som ett plågat barnaskri. Min kropp blir helt stel av rädsla men så vänder jag mig sakta om, det är bara dörren som knarrar. Jag är egentligen inte en som är så rädd av mig men bara jag tänker på det får jag tårar i ögonen och börjar rysa.

Senare går jag in i tv-rummet och sätter på tv:n och går ut i köket för att hämta något att dricka. Ännu en gång hör jag ljud men denna gång är det röster och även detta blir jag lite skrämd av tills jag förstår att det är tv:n (vilket jag borde ha förstått från början, jag vet).

Så nu känns huset som ett spökhus och hela tiden får jag för mig om att någon står bakom min rygg och läser vad jag skriver men tack o lov är det ingen där när jag kollar.

Som sagt, jag brukar inte vara rädd.

Computerless

Pjuh, äntligen har jag ringt till HP support för alla dessa problem med min dator och det feels grejt! Jag är en typisk sådan person som verkligen avskyr att ringa till okända människor men när jag väl pratar så är det aldrig särskillt farligt. Däremot har jag märkt att det går lättare att ringa när man är ensam så tack mamma och pappa för att ni har åkt på er semester.
Jag vet inte riktigt vad det är som är förfärligt med att ringa men hjärtat börjar ändå klappa i 345km/h.
Ahh, HP är bra för de kommer och hämtar min dator här hemma (precis som Apple gjorde med min iPod) imorgon eller på fredag och sen kommer jag inte få se den mer på 5-10 dagar vilket är lite snyftigt men ack vad gör man icke för ens egna välmående.

Nu ska jag ringa och beställa fallskärmshoppning.

My computer is fantastic

Och då menar jag rent allmänt.
Tacka gudarna för fusk säger jag bara. Utan dem så skulle jag fortfarande vara fast i Half Life då jag råkade göra fel på ett ställe och förhindrade fortsatt förflyttning. Så nu har jag spelat klart det också, F.E.A.R var så kort så det gick på två dagar (och då spelade jag inte kontinuerligt). Men jag blir helt knäpp på slutet av HL 2… så nu bara måste jag spela episode one och two för att se vad som händer.

Solbrännan svider fortfarande då det blev för mycket sol och för svag solkräm i lördags. En lyckad helg samt roadtrip blev det i alla fall. Förvisso, jag kom hem med lika många myggbett som en zebra har ränder och trött som en valiumknarkad kaskelott men vad gör det om hundra år?

Idag blev det till att åka in till staden och köpa sig ett par jeans och då jag har blivit rekommenderad Cheap Monday så blev det ett par sådana. Relativt nöjd är jag då priset var billigt men fortfarande lite osäker, vilket jag förvisso alltid är då jag köper jeans. Och så åker i alla fall madre y padre till Bulgarien imorgon och jag blir lämnad ensam till mitt öde i sju hela uthärdliga dagar. Därefter blir det min tur att resa till London och hälsa på systern min.

Jag kom på imorse att jag är mäkta glad över att jag inte är enarmad för då skulle jag till frukost inte kunna dricka te samtidigt som jag bläddra igenom tidningen.