Det kan vara lite svårt att för mig uppdatera min blogg, har jag kommit på, när det är något fel på nätverkskortet i min dator. Ja, det går att ansluta direkt till bredbandet om man använder sladdar men inte till det trådlösa. Skulle gärna vilja lämna in den men då jag inte är i Sverige så kan det vara aningens aning svårt.

Jag har märkt på sista tiden att jag har rätt så bra med tur. Måhända har jag märkt detta just eftersom jag har gett mig tusan på att lägga det bra som händer på minnet istället för all otur. När det händer något dåligt nu för tiden så tänker jag inte längre ”vilken otur” utan snarare ”jaha, okej, sådant händer” och bryr mig inte mer om det. På det sättet lägger jag märke till mer när jag har tur vilket jag har haft ganska ofta på sista tiden fast kanhända inte mer än vanligt bara det att jag nu märker av den… så positivt av mig.

Men det verkar som om flytet börjar avta.

Ah, saltlakrits

A tad bit better

Det är bättre idag. Jag pratad med Hayley, nåja, hon frågade mig då jag började om något var fel och jag som vanligt säger ”nejdå, nejdå allt är bra” men hon propsar på att något faktiskt verkar fel och hon märkte igår när jag jobbade att jag inte kände mig helt positiv(ja orden är mina egna men själva andemeningen stämmer). Så då blir jag så klart ledsen och börjar prata med tårar och tjock röst. Jag säger att det är så tråkigt i köket att bara diska och blaha blaha det jag nämnde igår i bloggen. Hon säger att det inte är mycket att göra åt men hon hoppas att jag kommer att stanna och att det säkert kommer att bli bättre. Jovisst tänker jag, men tar mig samman. Jag var inte bara ledsen därför utan även för att allt är så nytt och ja, ni vet. Så! Några minuter senare vill hon prata med mig och Frida och hon säger att jag endast behöver jobba tre veckor i köket och sen ska Frida jobba där tre veckor och efter det så kommer vi jobba där varannan vecka. Alla blev nöjda och gladare, även Frida som hade känt sig dålig för att jag hade det dåligt.

Här på puben har de ett lotteri, ett mycket komplicerat sådant så häng med nu: Välj ett nummer, satsa 1£, se vilket nummer som blir draget. Gick jag för fort fram? Numren är mellan 1-49, alla satsar som sagt 1£ per nummer och sen vinner man pengarna som folket har satsat. Det fanns inte många nummer kvar men Frida och jag satsade självklart varsitt pund, hon på sitt lyckonummer 9 och jag blundade och pekade och hamnade på en tom ruta, nummer 38.
Så idag någon gång var dragningen, vi var inte med, så jag får reda på av Mark att jag är den lyckliga vinnaren och så-som-den-där-bilden-jag-har-lagt-upp glad blev jag. 49£ är ungefär 690 kronor, not bad säger jag. Vilken tur man kan ha ibland. Jag funderar på att ge Frida 10£ så att vi kan hitta på något när vi är lediga utan att spendera ”våra egna pengar” men det har jag inte sagt åt henne utan hon ska få veta det när hon slutar sitt skift.

Fåglarna skiner, solen leker och livet kvittrar på som det brukar göra… eller inte riktigt.
Att jobba i köket lät inte så hemsk först men när jag märkte att de inte hade någon diskmaskin här så började mina misstankar växa… och växa… och växa tills de blev sanning. Diska, diska, diska, städa, skrubba potatis, göra baguetter, diska blaha blaha… ja mycket mer än så är det inte. Jag försöker att hålla modet uppe genom att tänka ”bara tre månader kvar” för sen ska Frida och jag byta sysslor, men det är lite svårt att hålla kvar den tanken ibland. Men Hayley, som jag jobbar med i köket sa att jag skulle kunna få bestämma dagens någon gång och då blev det genast lite roligare. Det tråkigaste måste jag säga, är att man inte får någon som helst kundkontakt eller någon vidare kontakt med de andra som jobbar här då de flesta jobbar i baren.
Idag har det varit så lugnt, ja något rent otroligt, så lugnt att jag blev glad när det kom disk. Annars finns det en tv i köket som jag får kolla på när det inte är något att göra, Cast Away sändes idag.
Något jag funderat på på sistone är hur jag kommer fira jul, om låt säga de har öppet den 24:e men inte den 25:e så kommer jag vara ensam på juldagen då Frida eventuellt är i Kina vid den tidpunkten.

Det känns nästan som om jag måste skriva vad jag gör hela dagarna här på bloggen eftersom det kan vara intressant för somliga att veta men det är så otroligt tråkigt och jag brukar ju faktiskt inte göra det så jag ska nog varva av med lite tankar emellanåt.

Har ni tagit er en titt på vår bilddagbok förresten? Vi måste ta och uppdatera den snart igen.

Bara tre månader kvar.

Att vara här

Om ni vill veta vad som har hänt under den korta tiden som vi har varit här så kolla in Fridas blogg, för det känns lite onödigt om jag ska skriva detsamma. Ni kan även ta en kik på vår bilddagbok vi skaffat http://theunionjackies.bilddagboken.se, jag har lagt till den under mina länkar för ni som inte kommer ihåg adressen a.k.a mamma och pappa.

Annars lever livet, har ännu inte kommit in i stadiet av hemlängtan då man känner sig glåmig och ledsen och hoppas för allt i världen att jag inte ska göra det heller. Människorna här verkar vara väldigt snälla och trevliga så jag tror nog att jag i alla fall inte kommer bli extremt hemsjuk.

Imorgon ska vi börja jobba men först blir det en liten introduktion och lite prat om säkerhet och dylikt. Sen ska vi få utbildning, frågan är bara; Vill man vara i baren eller köket?

Jag gillar de här lilla ”staden” vi bor i men kanhända är den för liten. Efter att ha bott i Åtvid i hela mitt liv så är jag lite trött på små ställen. Men den har faktiskt något som andra småställen inte har och det är en outlet-affär med massor av billiga märkesvaror. Om det inte vore för att jag vill spara pengar till Japan-resan nästa år så skulle jag gladeligen jobba i London.

Så glöm inte att kika in på bilddagboken för kanhända är den någorlunda intressantare än mitt eviga skrivande då det finns bilder.