Det var väl typiskt att man skulle gå och bli förkyld, men det var väl bara väntat! Så nu sitter här helt apatisk och dricker en kopp med varm jordgubbschoklad, som om det skulle hjälpa, men whatever, det är gott.
De har ännu inte hört av sig om jobbet, hoppas att de gör det imorgon. Kan tänka mig situationen: De ringer då jag ligger i sängen genomförkyld helt förvirrad och nära döden, säger att jag fått jobbet om ber mig komma med direkten. Jag kravlar mig upp ur sängen med mina sista krafter går med hasande steg till caféet hälsar alla med tårade ögon, rosslig röst och en droppande näsa och innan jag vet ordet av har de skickat hem mig och bönfaller att jag aldrig kommer tillbaka någonsin igen.
Well, miss positive is nowhere to be seen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar