No Blah Blah

Jag är så bra för just jag… eller, det finns säkert hundratals människor som är bra på det sättet också.
Men jag måste nog ändå vara den enda som gör… fast jag känner ju två andra som gör det även de och säkert tusen till.
Fast speciell är jag ändå för jag… ja, jag vaddå som inte resterande sju miljarder människor redan gör?
Ibland känner man sig verkligen som en i mängden, en av tusendets miljoner gånger sju andra människor. Det är svårt att vara speciell speciell utan att försöka, det är så svårt att bara vara utan att behöva (det är väl här någonstans jag ska komma in och säga något i stil med ”men jag är ju den enda i mängden som är jag själv” eller annat blaj, ja blaj är vad det är). Fast de finns, de där som bara är och ändå märks, dock lever endast en liten skara kvar av dem kvar.
Jag avskyr när jag får mycket tid på hand att tänka och fundera för allt blir så deppigt då, och så är jag eventuellt trött (det kan vara så svårt att märka ibland).
Ok morning has broken, the sun is up.

Åhhh, jag kan verkligen inte få ut No blah blah-reklamens låt ur huvudet men inte tänker jag köpa vad de nu har att erbjuda för det, däremot så bara måååste jag lägga upp den. Hahahaha suffer, let it melt into your brain. Fast den verkar sätta sina spår, allt jag tänker blir till ett stort BLAH.



Igår natt drömde jag att jag höll på att gräva upp gravar på kyrkogården mitt i natten (med händerna). Jag trodde att jag var i ett spel och höll på med en quest… jag spelar för mycket.
Matilda

See ya

Jag läste just mitt förra blogginlägg och upptäckte att jag svor väldigt mycket (ber om ursäkt för det). Jag brukar faktiskt inte svära så mycket men på något konstigt sätt har det blivit mer på sista tiden och jag kan inte säga att jag är särskilt förtjust i det själv men det är ibland svårt att stoppa sig (och jag var för den delen väldigt hatisk mot Abi när jag skrev förra inlägget). När vi jobbade på Rob Roy svor jag inte mycket, kanhända var det för att de andra gjorde det hela tiden. Visst, folk svär nu också men inte på samma sätt; nej jag orkar inte utveckla vad jag menar.

Jag är föresten klar med videon från första jobbet, ingen masterpiece men fullt duglig:
Escaping Rob Roy by Matilda



Photo Sharing - Upload Video - Video Sharing - Share Photos

See you all sooner than you think
Matilda

Daddy, where's that Virgin going?

Dagarna passerar, vi har redan varit här i en månad lite drygt och största delen av tiden har väl varit svår men självklart har det funnits några ljuspunkter också.

Vi jobbar på en pub, The Trout Inn, känd över hela England och riktigt high class (men ändå får vi bara national minimum wage) Våra arbetskamrater är bra, det är alla shyssta och förstående med oss, att vi inte har någon erfarenhet och frågar saker hela tiden menar jag. De flesta manager vi har (cirkus fem stycken) är väl även de okej men det finns en person, en som är expert på att trycka ner en och få en att känna sig skiiiiiiiiiiiiiiiit, hon kan gå och supa ner sig vid en vägkant och aldrig komma tillbaka igen (okej hon ska ändå bara vara här tills veckoslutet men det är en vecka för länge). Den b*tch*ga j*vl*a f*cking satmaran (excuse my French) kan verkligen inte förstå att man är helt ny in this world of watering. Det är faktiskt inte lätt att lära sig:

Food menu + tillbehör och desserts (50 things)
Beer menu: name + taste + colour (15 – 20 different kinds)
Wine list: names + tastes + draught or bottle or glass (30+)
Spirits: Hahahahahahaha, too much

Och har man ingen aning om något av detta innan så är det inte så lätt

Abiiiiiiiiiiiii gå och förblöd.

Föresten, citatet överst är från ett barn som frågar sin pappa vart virgin-tåget ska någonstans.

Nytt jobb, ny stad

Tänkte bara skriva lite fort här, det var ju ett tag sedan sist.

Tja det var inte särskillt bra i Skottland så vi valde att dra vidare hit till Oxford istället där vi har fått ett nytt jobb, dock har vi två veckors träning först vilket jag ser som en bra sak. Vi kom i alla fall hit igår efter rest i cirkus fjorton timmar. Aberfoyle-Balfron-Glasgow-London King X-London Victoria Station-Oxford, så såg vår rout ut, men vi är här nu och det verkar vara relativt bra bara väldigt kallt efter som de ännu inte har fått i gång gasen och väldigt tomt eftersom huset vi bor i (med tre fyra andra) är nyköpt (endast £300 000) och nästan helt omöblerat.

Jag skriver väl mer någon annan gång, funderar att skapa en blogg endast för detta ändamål, att jobba här i Britain alltså. Nej nu måste jag ringa hem, kom just på nu när vi äntligen har fått internet (det finns ett oskyddat trådlöst här i trakten så vi snyltar på det) och även fått lättare att ta kontakt med alla där hemma hur mycket jag faktiskt saknar min familj och mina vänner förstås.

Matilda