Mmm...cookies

Min brorson har just börjat gå i trappor eller bestiga dem skulle nog vara ett mer passande ord. När jag såg honom häromveckan ta sig uppåt i maklig takt, med sin farmor bakom sig om han skulle ramla, så drog jag mig tillminnes när jag själv var liten, runt tre fyra år, (vilket är otroligt då jag knapp minns något innan jag var sex sju år) och höll på att gå ner för trapporna. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var jätteläskigt att gå ner så jag brukade alltid gå med ryggen först och sedan liksom klättra neråt, mycket försiktigt tog jag det och såg alltid till att ha båda fötterna på trappsteget innan jag fortsatte till nästa. Men det jag vill komma fram till är i alla fall när jag minns sådana saker som denna så gör jag det alltid ur någon annan synvinkel än min egen Ungefär som en film, det finns alltid någon som har huvudrollen men ändå ser man inte filmen från hans/hennes ögon. Förvisso, livet är en livslång film men jag tror inte att det har något med saken att göra.

Imorgon så ska jag, Malin och en vän till henne på kakbuffé i Vadstena. Spännande!

Kanhända borde jag skriva lite om midsommar… men om jag ska erkänna något idag så kan det lika gärna vara att jag faktiskt inte känner för det trots den mycket roliga midsommaren då jag fick fler blåmärken än en misshandlad (men också tack vare cykeltrippen med min syster och mamma) troligtvis på grund av den egna klumpigheten. Det var både glada och en mindre glad min-(er) där.
När jag kom hem så kände jag hur skönt det skulle bli att bara ta det lite lugnt några dagar nu då man gjorde så mycket förra veckan. Men vad händer då? Jo först så ska min syster flytta från sin lägenhet så hon ska bo hemma ett tag, sen har min bror semester så även han ska bo här med Lucas en hel vecka! Det är inte roligt att behöva dela den enda datorn med Internet med fler personer än mina föräldrar. Genast känns huset mycket trängre och luften tjockare att andas. Förstå mig rätt, jag tycker om mina syskon men att de ska bo här en hel vecka… så mycket omtyckning vet jag inte om de är värda.

Jag ska nog försöka åka till Hjärta till Hjärta på torsdag men de har öppet sådana dåliga tider så det blir lite sent. Håller tummarna för att jag nu äntligen kanske kan hitta en Emmastol till ett resonabelt pris. Det är det enda jag har planerat den här veckan plus Sannas torp. Det känns väldigt skönt måste jag säga.

Jag har tänkt skriva en liten lista om varför jag är glad. Jo ni förstår, jag är glad för att…

… min mamma kom in på socionomprogrammet i Linköping/Norrköping, vilket är ett av de svåraste programmen att komma in på i Sverige p.g.a. de höga intagningspoängen.
… det är midsommar nästa vecka och då får jag träffa folk.
… jag kommer i framtiden bli rik och lycklig.
… vi har en roadtrip inplanerad i sommar.
... jag är lycklig redan nu (dock inte nöjd).
… tårtan jag troligtvis ska göra på fredag kommer att bli jättefin.
… jag har hälsan i behåll; jo jag kände att jag var tvungen att nämna det.

Och när jag ändå håller på med listor så kan jag skriva en till. Det märks att jag har blivit äldre för jag…

… har frågat mina föräldrar om vilka försäkringar jag bör skaffa när jag flyttar hemifrån.
… klagade inte något nämnvärt när jag var tvungen att slänga min brorsons blöja.
… föredrar kokos istället för pärlsocker på mina chokladbollar.
… anser att vädret mellan varmt och något kyligare är behagligt, och använder just det ordet.
… vet att avbetalning på andra saker än hus och dylikt är djävulens verk.
… (nästan) hellre sitter ute när det är varmt och vädret är fint än framför datorn.

I förrgår var jag i Stockholm igen men denna gång med min mamma och syster. Vi strövade runt och kollade i affärer, tyvärr kände ingen av dem för second-hand den dagen så det blev knappt några. Jag hittade dock Beyond Retro och tvingade in dem där. De har the most amazing underkjolar, verkligen swing, square dance eller cancan. Om jag får en sådan så är min lycka gjord för en vecka eller så. Tyvärr kostade de aningens aning för mycket, precis som alla andra kläder där.
Hittade i alla fall en bikini som jag verkligen gillar (efter två års letande) i någon liten hörnaffär. En röd med crèmevita prickar och rosett, wei! Sen på H&M fann jag en kofta med körsbär.

Igår träffade jag Frida min vän. Det är alltid så lång tid mellan när vi träffas men nu har vi i alla fall träffats två gånger på två veckor. Vi fikade först och sen skulle jag hjälpa henna att shoppa då det inte är ett av hennes större intressen. Dock hittade vi inget så hon gick hem tomhänt, men det kommer flera chanser. Vi åt en glass från Bosses, satt vid Stångån och sen fikade vi igen. Ja man blir lite hungrig efter sex timmar på stan och vi ju tvungna att hitta på någonting att göra medan vi väntade på bussen.
Nästa gång vi träffas ska vi spela nintendo Wii. Att äntligen få prova det är som… som att dröm nr 47 på ”det-här-skulle-vara-kul-att-göra-listan” har gått i uppfyllelse.

Problemet med att bo granne med Åtvids största (och enda) nattklubb är att de är väldigt störande nu när de har öppet varje dag i en veckas tid p.g.a. den snart komna studenten men även för att de nu har fått utomhusmusik.

”Oj oj oj, jag avundas dig inte”

sa mannen i radion till busschauffören.
Golvet var täckt med spyor ända från frammen till baken i dragspelsbussen. Doften var sur och stickande och mycket ihärdig. Personen som nu hade vomerat satt längst bak, skydd av alla hans medresenärer. Man kunde ju hoppas att han hade nyktrat till en smula av alla de liter alkohol och magsyror som kommit upp, så han kunde begrunda och skämmas över sin akt.
Många klagade, självklart med rätta, och sa att han borde kliva av, dock förstod jag inte hur det skulle göra saken bättre. Personligen tyckte jag att han borde städa upp efter sig, även om han skulle behöva gå ner på knäna och slicka upp det, men kanhända skulle det göra alla andra ännu mer illamående för att inte tala om honom själv.
Spyor och ett gemensamt hatobjekt sammanför folk, speciellt då i Sverige, för bussen började sorla av prat rörande ett ämne och även jag utbytte några klagande ord med personen som satt bredvid mig.

Har ni sett månen nu föresten? Den är brandgul, stor och böjd som en banan, jättefin!

Någon gång förra året köpte jag min syster en födelsedagspresent, eller var det som inflyttningspresent? Nåja, det blev i alla fall en mycket fin dörrmatta; fyrkantig, svarta kanter, brunt sådant där gräsaktigt som brukar finnas på dem och en text som löd ”Oh no not you again”. Hon hade önskat sig en sådan ett tag och blev mycket glad över den. Men det fanns och finns fortfarande ett litet problem som jag våndas över gällande denna golvklädsel; varje gång jag hälsar på henne och får se den där mattan så känner jag mig förnärmad fastän det bara är en matta och fastän det var jag som köpte den för den. Kanhända är jag bara lättförolämpad i vissa avseenden och för att testa om så var fallet så ändrade jag texten på välkomstskärmen på min ena dator (ni vet nä man loggar in och det står välkommen) till texten á la mattan och gissa vad… jag är nog lättstött ändå.