2007-12-18

Pop Art


Hallå, vad är uppe med er då?
Har lite planer på att göra några tavlor att sätta på väggarna. Jag har länge tänkt att göra ett kompis-kollage av något slag och då jag inte är någon fotograf (ja det får Sanna och David hålla sig till) så kom jag på att jag kunde göra lite datorkonst istället mest för att det är roligt och för att jag faktiskt vet hur man gör. Så jag har nu skapat två av sex tavlor med Popkonst a la Roy Lichtenstein, ja sådan där konst som de hade hos tandläkaren för ett tag sedan (eller har de kvar den ännu?) Jag funderade först på att göra vektor konst som jag har gjort förut (och som kan hittas här om ni är nyfikna på hur den ser ut) men det är bara alldeles för mycket arbete. Så här är två bilder, en på Frida och den andra på Sanna.


Den första jag gjorde var den på Sanna, den tog sex timmar och jag råkade sitta uppe till sex på morgonen, den andra på Frida tog endast fyra timmar, kanhända för att den hade mindre upplösning eller för att jag redan har blivit bättre på detta. Bakgrunderna ska vara i rengbågens färger har jag tänkt, förutom indigo... jag menar ingen gillar indigo, ingen vet ens vad indigo är.

På tal om något som är nere så fick jag inte jobbet på Frimis, nu håller jag tummarna på att jag får ett jobb på Ohlssons tyger, de söker en ny anställd men i annat fall så blir det kanhända Stockholm i alla fall.

2007-12-04

Just nu så känner jag för att åka till en stuga/öde ö/ett boende ute i ingenstans bara för att vara ensam och tänka, eller snarare inte tänka då det har blivit för mycket av det och på så sätt lyckats störa min sömn och mitt sinne. Jag känner också för att bara gå någonstans och inte komma tillbaka på några dagar. Kanhända har jag fått en beskedlig dos av den välkända vinterdeppigheten (som endast brukar komma på sommaren för min del men var försenad i år). Jag vet att ensamhet är deppighetens största bundsförvant, den deprimerades värsta fiende, men inte orkar man tänka på det när bara tankarna i sig om att få komma ifrån civilisationen känns upplyftande. Jag gillar inte att sitta hemma och vara ledsen och nere, då är jag det hellre där det känns som jag inte behöver gömma mig.

En vecka… ja det borde räcka.

Sen längtar jag tillbaka till London något otroligt mycket, kanhända bara för att även det är ett sätt att komma ifrån allt.

Men ingen oro, sådant här brukar gå över på några dagar.