Outlook on Life

Jag har kommit på att min känsla av skräck/rädsla känns som när man är ute i en iskall snöstorm men istället för att kylan lägger sig som ett lager och tränger in i en så börjar allt från en punkt inne i bröstkorgen, nära hjärtat och sprider sig mestadels uppåt, först till axlarna, sen till nacken för att avrundas i huvudet. Kännslan är som is som sprider sig. Ungefär som när man sväljer en isbit, bara att den inte hamnr i magen. När jag tänker på det så börjar nästan alla känslor vid den lilla punkten, undra varför.

Kan det vara så att känslor är en del för sig liksom hjärnan (tankar) hjärtat (liv) är som även de ligger i behållaren vi kallar kroppen? Kan vi då kalla känslor själ?Alltså känslor =själ (meningen till liv).

Troligtvis inte. Känslor är något som uppstår i hjärnan, ett sätt vi lärt oss att reagera på olika saker, personer och situationer. Väldigt logiskt, men det går att romantisera det om man vill.

Nu snöar det ännu en gång, och mycket, men kan slå vad om att det inte gör det i stan. Ah sköna gröna miljöförstöring.

Det var det enda filosofiska jag tänker säga idag.
Vita vintervärldar till jul!